Den här dagen känns tung på något vis. Kanske beror det på att det är årsdag för händelsen ute på Utøya eller kanske för att jag har läst en rad sorgliga (men fantastiska) bloggar. Det värker i hjärtat & jag mår nästan lite illa. Man ska aldrig ta något för givet & inte klaga på livet när de "problem" man anser sig ha är en piss i havet jämfört med många andras. Tänk att behöva förlora sitt barn. Det allra käraste man har. All heder åt er som lyckats gå vidare efter något sånt. Själv hade jag förmodligen gett upp på ett eller annat sätt.
Jag tror bestämt att jag behöver gråta en skvätt för att den här sega klumpen i bröstet ska försvinna. & sova en god natts sömn. Så snyft & godnatt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!