Då har vi börjat

Jag applåderar mig själv här hemma som bestämt mig för att vara envisare än envisast. Med andra ord; envisare än Tyra. Hade ju planerat att lägga av med amningen imorgon, men så tänkte jag för mig själv efter att Tyra fått kvällsgröten, att varför i hela friden ska jag vänta till imorgon? Vi börjar redan ikväll! Så nu har jag vaggat vagn, nynnat & klappat huvud. Och hon gav sig! Jag kan höra hennes små andetag från vagnen. Hur bra känns det? Rätt så. Det ger mig lixom en liten kick att orka fortsätta natten igenom. Och natten efter det. Och natten efter det... Och, jaa... Ingen vet väl egentligen hur lång tid detta kommer ta. Jag hoppas dock att det inte ska bli alltför smärtsamt & traumatiskt för någon av oss. Men jag känner faktiskt att det är dax att sätta stopp.

Jag tänkte dokumentera hur Tyra reagerar, hur många dagar det tar tills jag märker en viss acceptans & så lär jag nog gnälla en del över mitt trötta huvud efter barnskrik & trots! Wish me luck!

Victory!